En förevigring tack!

Så var det över också.. eller nästan. Ringen är funnen, provad och beställd - slutet gott, allting gott.

Jag har vart runt och provat många ringar inför detta bröllop, och nu har jag äntligen hittat den som jag har letat efter. En enkel ring i vitt guld med fyra vackra stenar i. En ring som kommer sitta på mitt finger för resten av mitt liv - ett klurigt val. Jag vill ju att den ska passa med klänningar likaväl som med gympakläder. Jag vill inte att den ska skadas av trädgårdsarbete eller att den ska riva mina gympabarn (eller framtida egna barn). Jag vill att den ska gnistra och blänka, men inte synas allt för mycket. Jag vill ha en ring som aldrig går ur tiden, men som inte är modern. Med dessa små krav sökte jag in i det oändliga, och nu är den beställd.

En nöjd Maria somnar nu på sin kudde, imorrn bär det av tillbaka till nya hemlandet!

Hälften klar, hälften kvar, av med hatten för Simons nya rum

Trött som aldrig förr, ganska nöjd, kanske blir det ett bröllop efter allt...?

Skor, vem bryr sig egentligen om skor? Endast tjejer kan se andra personers skor, killarna har ingen aning. Ändå har jag idag spenderat ca 7 timmar tillsammans med mamma i stan på jakt efter de perfekta bröllopsskorna. Helt sanslöst!!! Allt ska matcha - färg, stil, form och material. Mamma och jag har heller inte alltid lika smak. Till exempel så ville hon att jag skulle köpa ett par svartvita lackskor med konstiga mönster på, jaha sa jag och fick genast tillbaka den där ångestkänslan jag kommer ihåg från när jag var liten och var tvungen att ha lackskor tillsammans med min sjömanskostym när jag skulle vara fin. Inte då, och inte nu säger jag bara! Men hon har bra smak utöver det och vi lyckades ena oss för tre par skor tillslut. Ett par till bröllopet, ett par till festen och ett par att ha i sommar. Men åter till frågan, är det verkligen värt det att springa in och ut i affärer i 7 timmar för att hitta ett par skor som inte ens hälften av gästerna kommer lägga märket till (då den hälften är män eller barn). Jag kan säga att det är hysteriskt och helt onödigt, men ändå var det jag som sprang i affärerna och aldrig kunde bli nöjd. Och ju mer expediterna hjälpte till, desto mer avskräckt blev jag konstigt nog från skorna. Det sista paret skor snubblade jag över, testade och köpte, precis så ett skoköp ska vara! Nu får jag köpa en större resväska när jag ska hem, annars kommer jag aldrig lyckas få med mig alla prylar.

Vigseldatumet är förresten bokat nu, den 11 juni smäller det och ut genom stadshusets dörrar spatserar Kim och jag, gifta som aldrig förr, äntligen! Folket är välkomna att hurra med oss för oss, jag kommer sväva på moln!


Nu ska jag sova, kanske titta lite på filmen jag påbörjade igår natt.

Grattis till mig och Kim som fyller 6 år idag =)

oj, ett bröllop, vad gör jag nu?

Oj vad mycket det är att planera, och vad fort tiden går när man planerar. Redan har det gått 3 månader sedan vi bestämde oss för att gifta oss i vårt härliga Italien. Paniken har redan spritt sig i hela min kopp och just nu känns det som det kommer bli en circus av fiaskon. De fina och väl utvalda inbjudningarna strulade, och strular fortfarande. Dyra som troll och vackra som få.. men nu vet jag inte ens om dom kommer gå att använda. Vem bryr sig om ett inbjudningskort kan man ju då tänka.. jo, den som har spenderat timmar efter timmar för att hitta det perfekta kortet som symboliserar just det man söker. För mig känns nästan inbjudningskorten som det viktigaste, ändå är det bara en liten papperslapp. Kanske är det för att det är på denna lilla papperslapp som vi informerar de närmaste i våra liv om den hittills näst viktigaste dagen i våra liv (vi har båda kommit fram till att vår egen födelse var den viktigaste händelsen). Det känns som att denna lapp visar att vi verkligen kommer hålla ihop för evigt, att vi äntligen har blivit vuxna nog att förmedla detta till dem omkring oss. Kanske yrar jag om detta, kanske betyder den där lappen inget mer än vad som står på den.. datum, tid och plats.. kanske viss klädsel.

Alla ska informeras, planer ska smidas, folk görs besvikna, andra blir glada, magen pirrar, håret växer, hatten åker av. Ett enda virrvarr av känslor.. och mitt i allt står jag med armar som en muterad bläckfisk och försöker göra allt samtidigt och alla glada. Jag vill visa att jag också kan, att jag är stor nog nu. Jag undrar hur det ska gå. Tur att jag har världens bästa kille nära mig som kan ta ner mig på jorden och hälla vatten i ansiktet på mig när jag svamlar. Mycket kan man säga om killar, men min kille gör det som behöver göras när det ska göras, och rätt blir det alltid! Så.. kanske ingen bryr sig om det där inbjudningskortet, kanske åker det i soporna några veckor efter bröllopet, eller läggs i den där högen med födelsedagskort blandade med påsk och julkort för att samla damm och glömmas bort.

När jag tänker riktigt länge så känner jag mest för att bara ta min favorit i handen och åka så långt bort jag kan bara för att få va ensam och fira att det blir vi för evigt, för vem tror hellre på skilsmässa än ett evigt förhållande? Inte jag! Tänk att sitta på den där stranden med en god drink i handen, bredvid den som betyder mest av allt i världen och fira att alla papper är påskrivna och att allt är klart! Inga inbjudningskort, inga gästlistor, ingen buffé och inget strul. Men kanske är man lite sugen på det där strulet ändå. Är inte lyckan när man lyckas med något man har kämpat med. Vem blir glad av något som man inte har behövt jobba för?

Framtiden är oviss, bröllopsdagen är bestämd, biljetterna ska bokas, får bara inte glömma inbjudningarna. Och så var det ju den där bröllopsfesten i Sverige också för alla andra.. vem räddar mig när jag faller? Min prins hoppas jag!

Så länge.. lite om Sverige..

Kom inatt till Sverige efter en del äventyr i det avlånga landet Italien.

Jag började min resa i Turin vid Porta Nuova, centralstationen för alla tåg. Efter inköpt biljett satte jag mig på tåget och åkte de ca två timmarna det tar till Milano. Varmt och kvavt var det på tåget, men jag hade min italienska för nybörjare på kims i-pod så resan gick relativt snabbt ändå.

I Milano tog det mig ett tag att hitta rätt till anknytande buss (som jag trodde skulle vara ett tåg). Alla pekade åt olika håll och jag gick nog runt i en halvtimme innan jag ramlade på bussen med svetten forsandes från min panna. Ca 28 grader och stillastående luft är inte direkt att rekommendera när man är fullpackad som en åsna med väskor. Men väl uppe i bussen gick luftkonditioneringen igång och jag kunde luta mig tillbaka mot fönstret med min italienska i öronen. Bussresan tog även den ca två timmar och jag började tröttna på att sitta still lagom till att vi kom fram till Bergamos flygplats. Full fart framåt var det sedan för att checka in mig själv, hinna gå på toa och springa igenom flygplatsen. Dock blev jag stoppad i tullen då jag hade min dator med mig. Med den isärplockad och med bevis på att den inte var en bomb så fick jag lov att packa ner den igen. Lite fundersamma var de över min svampburk jag hade med mig till mamma. När jag i rask takt tog mig mot gaten så fick jag höra mitt namn i högtalarna och att jag hade väldigt bråttom att boarda planet eftersom det var på väg att lämna flygplatsen. Detta var dock inte min första gång någon har ropat efter mig i högtalare och jag tog det hela med lugnt och kastade mig upp för diverse rulltrappor, fram över väskor och sovande barn och fram till boarding-gaten. Efter några samtal med piloten med försäkringar om att planet inte hade lyft så fick jag springa över landningsbanan vinkandes att jag var på väg. Jag kom på planet som tur var, smått svettig med ganska nöjd.

På Skavsta stod två änglar och väntade på min ankomst; Lisa och Martina. Med en otroligt vacker skylt välkomnade de mig hem till Sverige och tårarna brände innanför ögonen på mig. Ibland blir man så där extra glad att man har världens bästaste vänner!! Vi satte oss alla i Martinas mormors bil tillsammans med en godispåse svenskt godis som jag fick straxt innan och begav oss sedan ut i mörkret mot Stockholm. Tack söta tjejer för hämtningen!! (Martina, glassen är inte glömd och kommer att utdelas vid nästa soliga tillfälle) =)


Nu har jag hunnit sova ut och vart på stan med mamma. Ännu en festklänning är inköpt för bröllopet, en rosa denna gång. Toppenfin och typisk mig. Solen gassade och värmen var runt 20 grader där vi strosade runt i Gamla Stan och åt glass. Sedan kom regnet och vi begav oss hemåt. Nu förbereds det för grillning och Katta och Fredrik kommer snart och äter med oss. Dagen är lyckad, solen skiner åter igen och dagens plan för imorgon är att träffa min efterlängtade granne! Lyckliga mitt liv!

These movies are dedicated Jay, I hope for something just as good from you =)

Monaco:

Sweden/Stockholm:

Biltripp med Ricardo

Härliga sol med vänner och shopping

Sol idag igen, underbart, fantastiskt, strålande!!

Tillbringade den första timmen av dagen solandes genom fönstret hemma då jag var lite för trött för att ta mig ut bland stadens italienare.

Efter att ha kollat lite på en rätt usel film och vaknat lite mer så tog jag en härlig promenad genom Valentino, förbi Porta Nuova och fram till Piazza Solferino där jag satte mig ner för att vänta på att Erika skulle sluta skolan. Vi hängde kvar där en stund väntandes på Jill och Tina som båda var lite sena till vår lunchdejt. Mycket snack följde sedan då vi trots allt är tjejer =) Smink och killar och andra tjejiga saker kom på tal medans vi promenerade ned till en piazza nära Jills hus. Vi satte oss på en uteservering (finns ytterst få sådana i Turin) och åt en härlig lunch i solen. Mums för den pastan och det trevliga sällskapet! Vi försökte alla hjälpa Jill med hennes engelskalektioner hon har för hela Turin nu för tiden. Dagens fråga är hur man beskriver skillnad mellan "below" och "under". Och även varför tomater och gurkor ligger bland grönsaker i butiker när de egentligen är frukter?! Livet är allt bra märkligt ibland, vi får bara hoppas att Jill inte tar livet av sin frågvisa student i klassrummet.


Just nu sitter jag ensam i min stora lägenhet och väntar på att Kim ska komma hem. Jag får nog vänta en stund eftersom han inte kommer hem förens imorgon kväll =( Vet inte riktigt vad jag ska göra ikväll, men det blir nog en film, lite mat, kanske lite boxning och Mahjong.

Imorgon kommer även vår efterlängtade Rickardo till Milano. Vi får se om det blir både Kim och jag som hämtar upp honom, eller om det bara blir jag, men mysigt ska det bli! Kul att äntligen få något att göra non-stop i några dagar. Fullt ös medvetslös säger jag bara!!


Funderingen om vilket efternamn Kim och jag ska välja är fortfarande oklart. Det börjar bli lite bråttom nu, vilket inte underlättar valen. Vi behöver helt enkelt fler idéer på efternamn!

Aaaaah, Verbier

Hemkommen (från Schweiz) och bortkommen (förvirrande film), uppvaknad (mamma ringde tidigt) och nersövd (seg efter en varm dusch).

Spenderade lördagen skidåkandes i Verbier i Schweiz tillsammans med Kim, Ari, Riku och Jehad. Snön hade forsat ner under hela förra veckan så det fanns sjukt mycket snö att svischa fram igenom. Härliga backar, dock ganska dålig sikt i flera åk. Fantastiska kraschar av Jehad och Ari på de mest oväntade tidpunkterna och platserna. Själv höll jag mig på benen som skakade av trötthet i slutet av dagen. Jag och Kim körde bara halvdagsskidåkning då vi kom upp till Verbier runt lunch.

På kvällen efter varsitt bad i det härliga badkaret och en powernap i sängarna på hjul så mötte Kim jag jag upp de andra och gick till en närliggandes restaurant. Dyrt som jag vet inte vad, men godaste abborren i världshistorien!! Efter maten drog vi runt bland olika pubbar och barer och såg Riku dricka lika fort och mycket som en annan dricker vatten efter 100 mils språngmarsch. Själv nöjde jag mig med en cider och en stor låda pommesfrittes till kvällsmat innan det var dags att sova. Jag vaknade obakis och solen sken som aldrig förr. Synd att vi inte stannade under hela söndagen också, det hade varit toppen! Men Kim var tvungen att komma hem tidigt för att hinna packa och ta flyget till London. Så, nu sitter jag här i Turin igen, ensam med regnet forsandes utanför fönstret. Det har regnat i en vecka nu och jag börjar tröttna. Jag vill ha sol, värme och glass!! Istället får jag nöja mig med film, vin, Jill och pizza.. inte så dumt det heller kanske =)

Jill och jag planerar att göra en resa till Pompeji tillsammans så fort vi solen tittar fram och honkan få ledigt från jobbet. Jag kommer ihåg att Malin var där för en massa år sedan och sa att det var en tuff plats. Vi kommer antagligen ta tåget dit, går nog snabbare än att åka bil. Vi får se när och hur det blir, antagligen inte förens nästa månad då denna är fullbokad.

Kim är nu i London, och när han kommer tillbaka hit så kommer vår efterlängtade Rickardo på besök, och när han åker till Sverige så har vi en eller två dagar i Turin innan jag åker på besökt till det kalla landet i norr – Sverige. Och när jag kommer hem till Turin igen så åker Kim till Norrtälje på LAN. Och sedan var aprilmånad över och det var dags att komma på Majskämt.

Som sagt.. fullt upp och inget att göra, mitt liv i staden Turin, den modernaste av Italiens alla städer.. hmm.. vem bestämde detta?

GRATTIS DANTE 3 ÅR OCH NIKE 8 ÅR!!!!

Grattis på födelsedagarna världens söstaste pojkväns (snart mans) systrars barn!!!!!!!

(obs. Simon, jag väntar på tårtbiten från Dantes kalas som du lovade skicka på posten ;-) )

Klick, klick, klick

Jaha, då sitter man snart på en vägg någonstans i Japan med texten "ybervig italienska" under bilden.

Jag kände mig smått uttråkad imorse efter att ha fixar klart allt med Kims och mina album för att allt ska matcha den nya mappdelningen som vi har infört i våra liv. Så.. jag drog på mig lite smått omatchande kläder (har sett att alla andra gör så) och sen stack jag iväg till parken för att springa. Ingen vacker syn kan jag nog berätta, då jag inte sprungit på.. hmm sen 2002. Jag springer inte ens till bussen, det kommer ju fler om man bara väntar lite!
Jag sprang till och från och låg däremellan utslagen på diverse gräsplättar och hängde över alla drickfontäner jag kunde hitta. När jag kände att jag hade sprungit klart kom jag på den toppensmarta idén att jag likaväl kunde styrketräna lite ute i den härliga disiga luften. Jag slog mig ner i gräset och började utföra en hel del olika övningar som jag kände var passande för dagen. Dock har jag nu lärt mig att man inte ska stå och hoppa i parker, för då kommer stora hundar att tro att du leker med dem och de kommer hoppa på dig och leka tillbaka. Så, efter en smärre hjärtattack/shäferattack så låg tog jag mig till närmaste parkbänk, drog in fötterna för polisbilen som rullade förbi och började stretcha. Att stretcha kan tros vara en avslappnande livsnjutande sak att göra efter ett träningspass, och detta tyckte jag också. Men så plötsligt, från ingenstans så kom ca 30 japaner promenerande med kamerorna i högsta hugg som alltid. Själv var jag mitt uppe i en armstretchning och tänkte inte så mycket på dem när de kom vandrande. Men när de såg mig sittandes där på bänken med armen i högsta hugg så blev de så imponerade att alla, jag menar alla! började göra samma övning ståendes framför mig. Blixtarna ven över mitt huvud när de fotade mina övningar och alla gjorde tummen upp till mig. Mycket märkligt! Ännu mer imponerade blev de när jag visade mitt armtrick - jag tar ena armen över axlarna, och andra armen underifrån för att de ska mötas på ryggen. Sedan greppar jag tag med händerna i varandra och för dem sammankopplade över huvudet och framför mig. Detta är en ganska svår övning om man inte är så vig i armarna, eller om man har lite för korta armar.. så ingen av japanerna klarade det, där av att de blev tokimponerade och tog ännu flera kort. Helt galna, men mycket trevliga! Och jag behövde verkligen en klapp på axeln efter mitt träningspass, det första på 2 år =)

Ingen potatis till laxen!!

Skandal är vad det är!

Besökte Ikea efter en och annan felåkning imorse (runt 14.00).
Tänkte att jag skulle börja rundvandringen med lite mat i magen och besökte då Ikeas mathörna som tidigare varit stängd då jag har kommit försent (15.00). Mmmm tänkte jag och valde ut en stor tallrik med lax, sallad och sås. Men till min stora besvikelse så fick jag ingen potatis till!!! Här kör man tydligen italiensk stil och väljer ut två tallrikar för att få allt man vill ha. T.ex. en tallrik köttbullar och potatis och en tallrik lax, eller en räkmacka och en talltik pasta med köttfärs. Hur knäppt är inte det! Är man på Ikea så ska man ju få det på svenskt vis! Inte ens när jag bad om potatis till så fick jag någon, jag blev däremot hänvisad till att betala i kassan... vart annars skulle jag betala!?! SUCK! Inte heller hade jag fått mycket sås till min lax så det slutade med att jag satt och tvingade i mig laxen, utan sås och utan potatis. Kul! nej!

Hur som helst så hittade jag i alla fall lite av det jag var ute efter. Inköpet blev ett antal kulörta lyktor i plast som går på batterier, perfekt att hänga upp i träden till bröllopet. Köpte dessutom ett stort antal ljushållare i glas att placera ut på alla bord. Nu är det bara någon vas och massa blommor som saknas för att dekorationen ska bli fullständig.


Nu ska jag bege mig till närmaste Tabacheria för att köpa frimärken och kuvert, här ska det postas brev! Kanske åker och betalar min doktor när jag ändå är i farten, fast det är inte så troligt om jag känner mig själv rätt. Jag skjuter nog fram det till imorgon eller något annat år. Opraktiskt av dem att inte ha internetbetalning eller någon slags faktura alls. Nej här ska det betalas kontant, 1800kr. TROLIGT!!

Ojj, det låter som jag är på dåligt humör idag, vilket jag inte är.. tror jag.. Det är ju dåligt väder ute, regn och grått, kanske därför jag inte strålar som en sol. Men måste dock erkänna att jag känner mig ganska snygg idag, så det kan gå =))

Å så lite bilder såklart..

En blomma mitt i solen -- En Kim mitt på Garibaldi

Min Italienskaklass -- Den nybyggda delen av Italien

Brun, brunare, Maria

Var i parken och solade med Pin idag. Vi var lite sega i starten, så vi kom inte dit förens vid 14.00 tiden skulle jag gissa på. Men ändå så lyckades Kim bättre på sin färg från krivtit till mindre kritvit;-) Själv blev jag ännu en nyans brunare och är mycket nöjd med min färg just nu =) Allt ser bra ut så läge jag inte strippar, då får folket sig en vitchock då det endast är ett fåtal kroppsdelar som hittills har sett solens ljus.

Fredagen spenderades tillsammans med Kim efter jobbet shoppandes och fikandes i stan. Gjorde Via Roma tillsammans och mötte sedan upp Ari, Riku och Jill för en apertivo i Gamla Stan. Tokgott var det, samma ställe jag jag var med tjejerna från klassen samt med mamma och Katta tidigare. Drinken satt inte heller den fel och vi fortsatte sedan till tre andra ställen. Drinkarna blev fler och humöret var på topp hos alla. En riktigt lyckad kväll med bara ett fåtal skavsår på alla tår!

Lördagen var desto lugnare och bakisheten hade övertag hela dagen. Trots det lyckades vi ta oss till ett bostadsområde nära Kims jobb för att titta lite på lägenheterna där. Ser riktigt nybyggt ut, helt i vår stil =) Ungefär som Hammarby Sjöstad. Solen sken och värmen böljade runt oss. Platsen var tuff och riktigt modern, till skillnad från resten av Italien.

Planerna inför kommande vecka är få, dock finns några idéer. Ikea ska besökas för kommande inköp av dekorationer till bröllopet. Kappa ska besökas för inköpande av Jeans till Jills kille. Kanske åker till bröllopsstället med Jill och drömmer runt plus att min fotokurs som jag nu tydligen går måste pluggas på.

Fullt upp och inget att göra, välkommen till min värld =)