Äntligen är min blivande man hemma. Han har vart på Sverigebesök och blivit gudfar åt den bedårande lilla Lea, Jonas och Ninas minsta. Är så stolt över min kille, han är inte den som trivs i kyrkor, men han verkar ha tyckt att det var mysigt med Lea i alla fall =) Verkligen synd att jag inte kunde vara med, men jag kunde föreställa mig det hela i mina tankar och jag hoppas dessutom på ett bildbevis i framtiden.
Nu är allt tillbaka till det normala och jag sitter och gör ingenting som vanligt medans Kim är på jobbet. Ska försöka posta ett brev till mormor idag och kanske gå och handla lite mat.
Imorgon kanske vi åker och besöker vårt bröllopsställe för lite mer snack med ägarna där. Mycket är kvar att bestämma, viktiga saker som tex hur glasen ska stå och vilken färg på servetter det ska vara.
Idag är det molnigt, så inget solandes för mig.
Jag hade tänkt skriva om våra äventyr när Ricardo var här. Men som tur var hann Kim före mig och jag slipper nu skriva och kan istället hänvisa er nyfikna dit: http://kimlindberg.com/
Skönt att den biffen blev fixad, nu kan jag koncentrera mig på mer intressanta saker som att jag t.ex. fick en kompis igår, en italiensk sådan. Visserligen en kille som uppvaktade mig med nyplockade prästkragar (blommor), men en trevlig sådan. Han insåg nog sina förlorade chanser hos mig när jag började berätta om mitt kommande bröllop och framtida barnplaner med Kim =) Vad gör man inte för att avskräcka andra intresserade killar. Hur som helst var han riktigt trevlig och hjälpte mig på traven med min italienska. Sällan har nog någon skrattat så mycket åt mina tappra försök att uttala olika ord, men jag kommer ihåg lite av vad han lärde mig och det var kul att för en gång skulle få testa det lilla jag hittills har lärt mig. Vi gick ut tillsammans med några av hans kompisar på kvällen och tog lite drinkar, sedan fortsatte vi till ett populärt dansställe. Sjukt kul hade vi alla och det var härligt att bara dansa. I Sverige är målet för kvällen alltid att bli packad som en åsna, men i Italien går man ut för att dansa och kanske tar någon drink mest för skojs skull. Härligt! Dessutom, inga tafsande otrevliga äckliga killar!!! Vilken jackpot!! En kom fram och frågade om jag ville dansa med honom, oturligt nog förstod jag inte frågan och han gav upp, en annan frågade om han fick ta kort på mig och mina nyfunna vänner, detta förstod jag inte heller, men märkte vad han hade frågat när han tog upp kameran och tog en bild med blixt och allt =)
Stället i sig var något jag aldrig tidigare sett. Orolig var jag först när jag såg två killar klädda i läderband och med huvor/masker över huvudet som stod och dansade på någon upphöjd grej ur golvet. Hjälp tänkte jag och undrade vart jag hade hamnat. Men nästa låt var en Back Street boys låt och låten därefter var en vals. Total mix i musiken under hela kvällen och alla verkade trivas. Dansgolvet var fullpackat med folk.
När jag kom tillbaka till hotellet sa de godmorgon till mig och jag såg då på klockan att det faktiskt var morgon, rätt oväntat. Jag somnade ovaggad!
Så var det över också.. eller nästan. Ringen är funnen, provad och beställd - slutet gott, allting gott.
Jag har vart runt och provat många ringar inför detta bröllop, och nu har jag äntligen hittat den som jag har letat efter. En enkel ring i vitt guld med fyra vackra stenar i. En ring som kommer sitta på mitt finger för resten av mitt liv - ett klurigt val. Jag vill ju att den ska passa med klänningar likaväl som med gympakläder. Jag vill inte att den ska skadas av trädgårdsarbete eller att den ska riva mina gympabarn (eller framtida egna barn). Jag vill att den ska gnistra och blänka, men inte synas allt för mycket. Jag vill ha en ring som aldrig går ur tiden, men som inte är modern. Med dessa små krav sökte jag in i det oändliga, och nu är den beställd.
En nöjd Maria somnar nu på sin kudde, imorrn bär det av tillbaka till nya hemlandet!
