Klick, klick, klick

Jaha, då sitter man snart på en vägg någonstans i Japan med texten "ybervig italienska" under bilden.

Jag kände mig smått uttråkad imorse efter att ha fixar klart allt med Kims och mina album för att allt ska matcha den nya mappdelningen som vi har infört i våra liv. Så.. jag drog på mig lite smått omatchande kläder (har sett att alla andra gör så) och sen stack jag iväg till parken för att springa. Ingen vacker syn kan jag nog berätta, då jag inte sprungit på.. hmm sen 2002. Jag springer inte ens till bussen, det kommer ju fler om man bara väntar lite!
Jag sprang till och från och låg däremellan utslagen på diverse gräsplättar och hängde över alla drickfontäner jag kunde hitta. När jag kände att jag hade sprungit klart kom jag på den toppensmarta idén att jag likaväl kunde styrketräna lite ute i den härliga disiga luften. Jag slog mig ner i gräset och började utföra en hel del olika övningar som jag kände var passande för dagen. Dock har jag nu lärt mig att man inte ska stå och hoppa i parker, för då kommer stora hundar att tro att du leker med dem och de kommer hoppa på dig och leka tillbaka. Så, efter en smärre hjärtattack/shäferattack så låg tog jag mig till närmaste parkbänk, drog in fötterna för polisbilen som rullade förbi och började stretcha. Att stretcha kan tros vara en avslappnande livsnjutande sak att göra efter ett träningspass, och detta tyckte jag också. Men så plötsligt, från ingenstans så kom ca 30 japaner promenerande med kamerorna i högsta hugg som alltid. Själv var jag mitt uppe i en armstretchning och tänkte inte så mycket på dem när de kom vandrande. Men när de såg mig sittandes där på bänken med armen i högsta hugg så blev de så imponerade att alla, jag menar alla! började göra samma övning ståendes framför mig. Blixtarna ven över mitt huvud när de fotade mina övningar och alla gjorde tummen upp till mig. Mycket märkligt! Ännu mer imponerade blev de när jag visade mitt armtrick - jag tar ena armen över axlarna, och andra armen underifrån för att de ska mötas på ryggen. Sedan greppar jag tag med händerna i varandra och för dem sammankopplade över huvudet och framför mig. Detta är en ganska svår övning om man inte är så vig i armarna, eller om man har lite för korta armar.. så ingen av japanerna klarade det, där av att de blev tokimponerade och tog ännu flera kort. Helt galna, men mycket trevliga! Och jag behövde verkligen en klapp på axeln efter mitt träningspass, det första på 2 år =)