Schyst, sjyst, schysst eller juste?

Dagens klurighet; Hur är det egentligen med vårat språk. Vilka ord kan man använda och vilka bör man undvika. och hur stavas de egentligen? Nedan följer dagens fråga som kom från den nye på jobbet: Christer.


Fråga: Förresten, stavas shysst shysst lr schysst?


Svar: Svenska Akademiens ordlista har två varianter av s-stavningen: schyst och sjyst.
Av dem är schyst den man oftast möter.

Däremot har ordlistan inte med schysst, och det på goda grunder. Vi har inte dubbelskrivning av s före t annat än när t läggs till grundformen, som i viss _ visst, kyssa _ kysst. Men vi skriver tyst, byst, hast, kast, mest, bäst, häst, pest, moster, plåster.

Schysst får väl betraktas som en förstärkande stavning, som den i största möjliga tyssstnad.

Ursprunget är franskans juste, som också finns med i ordlistan med betydelsen riktig, som sig bör, oklanderlig, korrekt. (Ordlistan har också formen just, men den hoppas jag försvinner till nästa upplaga.)

Det finns en liten betydelsenyans mellan schyst/sjyst och juste: Schyst betonar mera hyggligheten, juste rättvisan. En schyst lärare kan vara trevligare än en juste domare.



Så nu vet ni! (observera den sista meningen, den kan vara bra att ha i bakhuvudet vid olika situationer)