Mmm, italienare utan smör!

Inte behöver italienarna något smör på sig inte, de är alldeles utmärkta utan detta! Kan nog gissa på att fler håller med mig, i alla fall ni tjejer =)

Vi kom fram hit till Turin i går 01.00 på natten. Med buller och bång kastade vi oss in i trafiken och körde mot alla odds oss oskadda genom staden som sov. Inte var det lätt för det inte. Filer åt alla håll och trafikskyltar jag aldrig sett tidigare. Sväng ropade pappa stup i kvarten, då han tyckte att det var en bra ide att köra mot trafik in i små gränder och därmed trotsa vår nyfådda gps.
Vägen från Kiel till Turin körde vi i streck med bara några få bensträckare och matpauser. Min högra rumpmuskel tog stryk av bilåkandet, men vad gjorde det när jag visste att Kim väntade flera mil fram över bergen. Vi åkte alltså ca 140 mil på en dag - 12 timmar, helt galet och därmed ett nytt rekord för familjen Näreskog. Över berg och in i tunnlar i 150 km/h, plättlätt! Nu vet jag hur man på bästa sätt kör om långtradare i extrem hastighet samt hur man på bästa sätt prejar tyskar att byta fil. Rumpmuskeln är som sagt skadad och imorgon är första dagen den får vila, "jippi" säger den!!

Igår var jag och pappa på äventyr till en äppelodling någon timme härifrån. Hans högsta dröm gick nog i uppfyllelse när han fick strosa runt blade tusentals äppelträd på långa rader. Han fick träffa Beppo, en trädbeskärare, samt fick han ta med sig några av Beppos äppelkvistar hem. Vilken lycka för pappa! Själv njöt jag av att för första gången på 4 månader se solen, inte helt fel det heller!
På kvällen när Kim kom hem från jobbet så gick vi till en närliggande resturang och åt middag. En snabb sådan då i alla fall jag och Kim var trötta efter kvällens strapatser. Vi åt i raketfart och gick sedan hem och sov. Inget vidare sällskap till pappa, men det tog tröttheten ingen hänsyn till.
Imorse sa Kim hejdå och drog till jobbet runt 8.30, själv sov jag vidare till 9 då pappa väckte mig. Efter en halvtimmes uppvaknande tog jag en dusch och sedan bar bilen av igen. Denna gång mot Siestres höga snöklädda berg. Resan dit tog runt 2 timmar av klättrande upp för bergen, men smidigt var det och snart var vi framme i den härliga alpluften. Över allt åktes det skidor oc vi kände oss nog lite vilsna där vi stod med våra gympaskor och vår gps. Men alla leende italienare och fransmän fick oss att känna oss som hemma, till och med pappa funderade på att flytta till Italien.
Vi gick omkring på gatorna uppe bland alla skidåkare och tog en pizza till lunch. Dock hann vi inte stanna allt för länge, och bra var väl det då alla affärer var stängda till 15.00 för att sedan öppnas för kvällen igen. Det var bgara att sätta sig bilen igen för att påbörja hemresan. Observera att jag nu kan säga hemresa utan att det låter fel, jag bor ju i Turin nu =) Jippi till det!
Jippi sa dock inte min rumpmuskel av denna bilåkning, men den fick stå ut de två timmar det tog att åka hem igen.

Nu sitter vi i lägenheten och väntar på Kim - min fästman (som de säger i receptionen) Jippi igen! =)) Lägger upp bilder så snart jag får igång internet på min dator, lite struligt just nu.

Kram på er alla där hemma!!